Jaha, idag när jag var i stallet och tog in Dpreén så kände jag hur jag blev alldeles skakis och alldeles svag i benen.. Detta dök upp när jag insåg att från hagen till boxen fanns det ett par oros moment.. Detta gjorde mig super nervös och de kände ju så klart Doreé av direkt.. 

Jag va skit skraj...

Men nu gick hela förloppet bra ändå, men det är fan inte kul att vara livrädd för sin egen häst..  

Jag sitter hellre på hästen än att går brevid, jag känner mig äckligt liten när jag går brevid...

Jag tror att det är svår för adra att förstå hur känslan av att bli sparkad av sin egen häst när hästen verkligen siktar och sedan kommer tillbaka och sparkar igen.. (släppte taget för att rädda mig själv) 

Det kan väl ungefär jämföras med att bli huggen av sin egen hund flertalet gånger..

Efter ett långt samtal med Åse med olika diskussioner så kom jag nog fram till att jag och Doreén kommer att ta hjälp av en utomstående person, som antingen tränas hos oss i Stall Östersala eller att hon får åka iväg under några månader.. 

I det paketet som jag hittade ingår det även att jag får lektioner tillsammans med min häst 1 gång per vecka och har tillgång till en privatblogg där jag kan se hur det går... 

Det känns som att det ändå som kommer hindra detta är min ekonomi men jag måste försöka göra allt för att lösa de här...

Tack för samtalet Åse   

Jag är knäckt av detta och vet inte hur jag ska ta mig vidare, jag hoppas att vi kommer få den hjälp vi behöver... 

Nu är det dags att sova..

Imorgon står det synkoll och frisering på schemat